madelicious

Somnade tidigt, vaknade med ett ryck runt 22. Strax efter fick jag ett efterlängtat sms, så nu är jag påklädd i racerfart och jättepigg igen. Gatorna i Tullinge är så tomma att det känns kusligt att lyssna på musik för att det är så tyst när man pausar.

Det kliar i min kropp, rastlösheten.

Jag försöker att dämpa den, att dämpa hela mig.

Men det går inte så bra.

Jag börjar lära känna mig och mitt väsen, och jag förväntade mig inte det jag ser. Förut har jag aldrig stått still tillräckligt länge på ett ställe för att inse att det inte är världen omkring mig som vänder med tvära kast, utan det är jag. 

Vet jag, på riktigt, vad jag verkligen vill? Med något i överhuvudtaget?

Jag har ingen fucking aning längre.